Skip to main content

Manlighet som säkerhetsrisk ?

Häromveckan deltog jag i ett seminarium ’Pojkar och män – det glömda könet ?’, arrangerat av inrikesministeriets sekretariat för inre säkerhet. Tanken att män uppenbarligen på sekretariatet anses utgöra en säkerhetsrisk infann sig osökt. Vilket ju med tanke på att finländska män är våldsammast i Norden, om inte i hela Europa, eventuellt t.o.m kunde anses väl motiverat.

Deltagarna var som vanligt närhelst det gäller genus, könsaspekter eller jämställdhet, till största delen (två tredjedelar) kvinnor. Män är ju bara inte intresserade – eftersom män ju inte uppfattar sig som ett kön så angår det inte. Inte ens, som i detta fall, när över hälften av föredragshållarna är män. Seminariet, som räckte en eftermiddag, omfattade sex föredrag.

Arto Jokinen, genusforskare vid Tammerfors universitet, inledde med en betraktelse kring seminariets tema dvs är män faktiskt det glömda könet. Han konstaterade att det enda som glöms bort angående män är att de faktiskt har ett kön. I övrigt är vårt samhälle fortfarande en ganska manlig business där genomsnittsmannen upplever jämställdhet närmast bara i termer av hårdare konkurrens om ett minskande antal jobb.

Endast om mannen hör till den lyckligtvis växande minoritet av män som vill ha ett gott och levande förhållande till sina barn – också efter en eventuell skilsmässa – kan han uppleva jämställdhet som nyttigt.

Mikko Aaltonen, forskare vid rättspolitiska forskningsinstitutet, höll det nästsista anförandet, om utslagning av av pojkar i skolan som en inkörsväg via marginalisering till kriminalitet. Han hade analyserat brottsmålsstatistik och kommit fram till den föga förvånande slutsatsen att kriminalitet korrelerar med tre faktorer; låg utbildningsnivå, låga inkomster och lång arbetslöshet. Han underströk dock att det enbart var fråga om korrelation, inte om kausalitet. Av faktorerna är en låg utbildningsnivå den viktigaste eftersom den faktiskt kan ha ett kausalt samband med, dvs förorsaka, de två andra.

Det som emellertid förvånade var att korrelationen för män var tio gånger så stor som för kvinnor. Utslagning i skolan innebär alltså en långt större risk för pojkar än för flickor och arbetsmarknadens dynamik slår hårdare mot marginaliserade män än mot marginaliserade kvinnor. Då det ren under seminariets inledning framkom att andelen 30+ åriga män med bara grundskola är dubbelt så stor som motsvarande andel kvinnor måste slutsatsen bli att utslagningen i skolan av i synnerhet pojkar absolut borde åtgärdas.