Skip to main content

Om mansförbundets planer

Mansorganisationernas centralförbunds (MJKL) ren nedan kommenterade forum diskuterade man alltså preliminärt hur förbundet målsättning och verksamhetsprogram ska utformas. Jag var alltså närvarande som en lite utomstående och säkert som lite udda upplevd observatör och de anteckningar jag gjorde är nog eventuellt mera personliga än strikt objektiva. Här kommer de anyway.

Förbundets verksamhetsprogram kommer för det första att utvecklas dynamiskt och ad hoc under de kommande två åren och ska alltså inte uppfattas som hugget i sten, åtminstone innan dessa två år förlupit.

De principer rörande jämställdhetsarbete som skrivits in i regeringsprogrammet upplevs av förbundet som för allmänna och fortfarande inte i tillräckligt hög grad beaktande de manliga aspekter som man vill lyfta fram, dvs i första hand behovet att skriva om jämställdhetslagstiftningen så att den inte diskriminerar män och dessutom marginaliseringen av pojkar och män i familj, skola och arbetsliv.

Jämställdhetslagstiftningen måste alltså enligt förbundet utformas så att den likvärdigt beaktar båda könen. I synnerhet måste faderskapslagen ses över, så att dels den biologiska faderns rättigheter beaktas, dels mannens ställning vid skilsmässa. Också domstolarnas praxis vid utdömande av straff måste ses över så att straffskalorna för män och kvinnor är de samma. Värnpliktens jämställdhetsaspekter måste granskas.

Dessutom måste jämställdhetsdelegationen kvoteras så att 40% av ledamöterna är män varefter en särskild manssektion inte längre behövs. Mansfrågor ska mainstreamas på samma sätt som kvinnofrågor ren länge gjorts och i forskning och statistik om jämställdhet ska manliga aspekter synas och beaktas bättre.

Slutligen måste pojkars marginalisering och utslagning i skolan och unga mäns därav följande större svårighet att hitta jobb absolut åtgärdas. Enligt förbundet beror marginaliseringen på att är skolan uppbyggd för barn som behärskar sitt illamående psykiskt och inåt (dvs flickor), inte för barn som reagerar ut sitt illamående fysiskt och våldsamt (dvs pojkar). Segregationen på arbetsmarknaden måste åtgärdas, dvs minskas – hur nu det sen ska gå till, då måste man nog börja med själva mansrollen dvs maskuliniteten (observatörens anmärkning). Likaså måste mäns upplevelser av diskriminering inom social- och hälsovård åtgärdas, vilket ju har en direkt koppling till segregationen (dito).

Utmaningar saknar det nya förbundet åtminstone inte. Man kan ju bara hoppas att det också har tillräckligt med mod och vilja till konstruktiva lösningar för att våga uppleva feminismen som vän och inte som fiende.