Skip to main content

Stora stygga jämställdheten ?

Mansorgnisationernas centralförbund MJKL ordnade nyligen ett mansforum kring manliga synpunkter på det förslag till ny jämställdhetslag som håller på att förberedas på social- & hälsovårdsministeriet. De manliga synpunkterna var mest rädslor för hur den nya lagen kommer att diskriminera män.

För det första borde man enligt MJKL inte hålla kvar den historiskt betingade formuleringen att ett av lagens syften är att förbättra kvinnans ställning i arbetslivet. En sån formulering kan nämligen numera anses uppmana till direkt eller indirekt diskriminering av män. Lagen borde överhuvud undvika att specificera kön och i stället använda sig av termer som ’det underrepresenterade könet’ eller ’det kön som är i svagare ställning’.

Lagen borde för det andra ge tydliga anvisningar om hur den som i fråga om offentlig service anser sig ha blivit diskriminerad pga sitt kön ska göra för att besvära sig och för att kräva kompensation.

Det tredje rädslan gäller indirekt diskriminering, alltså fall som inte direkt kan klassificeras som diskriminering på grund av kön men som trots det resulterar i sådan, som t.ex när områden där män upplever att de diskrimineras utdefinieras ur lagstiftningen eller när män pga t.ex resursbrist ställs i en sämre ställning än kvinnor. Ett exempel är skilsmässoprocesser som drar så långt ut på tiden att ett provisoriskt arrangemang där barnet blir boende med mamman så länge processen varar, i praktiken blir slutgiltigt på grund av processens längd.

Pojkars sämre resultat i skolan kan enligt MJKL anses bero på indirekt diskriminering. Att pojkar utvecklas långsammare än flickor och i förpubertet och begynnande tonår kan hänga ett år efter flickorna resulterar i att de klarar sig sämre än flickorna. Detta fixades tidigare genom att pojkar fick stanna på klassen ett år eller två tills de s.a.s kom ikapp flickorna. Numera flyttas alla upp automatiskt vilket leder till att pojkar i högre grad än flickor presterar dåligt, faller ur skolan och löper risk att marginaliseras.

Att grunderna för dessa rädslor kan ifrågasättas gör dem förstås på ett personligt och emotionellt plan inte mindre skrämmande. Nog är det synd om oss män ?